Integrationer vid byte av vårdinformationssystem

18 november, 2026

När en region eller kommun byter vårdinformationssystem är det sällan journalföringen i sig som blir det svåra. Journalsystemet är en nod i ett flöde där labbsvar, remisser, läkemedelsuppgifter, bilddiagnostik, nationella tjänster och patientens egna uppgifter via 1177 rör sig in och ut, och varje sådant flöde är en integration som en gång byggdes för ett bestämt system vid ett bestämt tillfälle.

Byts noden ut bryts flödena, och det är där tidplaner börjar spricka. Nedan går vi igenom vad som behöver kartläggas innan bytet, vad som händer med loggar och behörigheter under övergången och varför uppföljningen brukar vara det sista någon upptäcker att de har tappat.

Journalsystemet är en nod i ett större flöde

En genomsnittlig vårdgivare har fler integrationer än någon kan räkna upp ur minnet. Vissa går via en integrationsplattform och är dokumenterade, andra är punkt till punkt och byggdes av en leverantör som inte längre finns i bilden, och några finns bara i form av en filöverföring som körts varje natt i tio år utan att någon behövt titta på den.

Patientdatalagens utgångspunkt är att uppgifter ska finnas tillgängliga för den personal som behöver dem i vården, samtidigt som åtkomsten enligt fjärde kapitlet ska begränsas till den som faktiskt deltar i vården av patienten. Båda kraven vilar på att flödena fungerar, vilket gör integrationerna till en patientsäkerhetsfråga och inte bara en teknisk fråga. Vad gemensamma format och nationella specifikationer betyder i praktiken har vi gått igenom separat, och det är den grunden ett byte vilar på.

Kartläggningen avgör vad som går att återskapa

Första steget är en förteckning över varje integration med riktning, frekvens, format, teknisk ägare, avtalspart och vad som händer i verksamheten om den ligger nere ett dygn. Den förteckningen tar längre tid än någon räknar med, och den brukar avslöja flöden som ingen äger. Samtidigt behöver kodverk och lokala termer gås igenom, eftersom det är där information tappas när den förs över.

Uppgifter som ligger i fritext eller i egna fält som en verksamhet har byggt själv har sällan någon motsvarighet i det nya systemet, och valet står då mellan att strukturera om dem i förväg eller att acceptera att de blir svårare att följa upp. Den som gör kartläggningen innan upphandlingen är avslutad kan dessutom ställa krav på det nya systemet utifrån den, i stället för att upptäcka begränsningarna under införandet.

Bevarandetiden gäller oavsett vilket system som används

Skyldigheten att bevara uppgifter följer vårdgivaren och inte systemet. En journalhandling ska enligt patientdatalagen bevaras i minst tio år efter det att den sista uppgiften fördes in, och loggarna över åtkomst ska enligt Socialstyrelsens föreskrifter sparas i minst fem år.

Byter ni system betyder det att uppgifterna i det gamla systemet ska vara läsbara och sökbara under hela den tiden, antingen genom att de följer med över eller genom att det gamla systemet finns kvar i en form där någon kan ta fram dem.

Lösningen där den gamla databasen sparas på en server som ingen längre har kompetens att söka i håller formellt men inte praktiskt, eftersom en begäran från en patient eller en fråga från tillsynen ska kunna besvaras inom rimlig tid. Vad en journalhandling ska innehålla har vi beskrivit i texten om krav på innehåll och dokumentation, och det är den mängden som ska vara åtkomlig även efter bytet.

Parallelldrift kräver en bestämd ordning

Nästan alla byten innebär en period när två system är i drift samtidigt. Risken är inte tekniken utan dokumentationen, eftersom personal som är osäker på var en uppgift hör hemma skriver i båda systemen eller i det som känns snabbast. Övergången behöver därför beslutas per informationstyp och inte per system, så att det finns ett datum för när remisser går i det nya flödet, ett för labbsvar och ett för journalanteckningar.

Varje sådant datum behöver kommuniceras till dem som arbetar i systemen, och det behöver finnas ett tydligt besked om var man letar efter uppgifter som skrevs före bytet. Flöden som är i rörelse vid brytpunkten är den vanligaste källan till fel, alltså remisser som skickats men inte besvarats och svar som är på väg in när det gamla gränssnittet stängs.

Behörigheter går inte att kopiera rakt över

Det nya systemet har en annan behörighetsmodell än det gamla, och genvägen är att ge breda behörigheter under införandet för att undvika att någon blir stående utan åtkomst.

Socialstyrelsens föreskrifter kräver att vårdgivaren bestämmer behörigheterna utifrån vad den enskilda medarbetaren behöver för sitt arbete, och det kravet gäller också under en övergång. Loggkontrollen behöver fortsätta under hela perioden, eftersom det är då åtkomsten är som bredast och spårbarheten som sämst.

En rutin som pausas under införandet brukar inte komma tillbaka av sig själv, och granskningen av den perioden blir svår att göra i efterhand om loggarna från det gamla systemet inte går att söka i. Hur behörigheterna ska sättas har vi gått igenom i texten om behörighetsstyrning i journalsystem, och den modellen behöver vara bestämd innan driftsättningen och inte efter.

Nationella tjänster har sina egna förutsättningar

Anslutningarna mot nationella tjänster och mot 1177 är inte integrationer som vilka andra. De bygger på certifikat, katalogtjänster och versioner av tjänstekontrakt som pekar mot det gamla systemets adresser, och de behöver etableras om med egna ledtider hos den som förvaltar tjänsten. Här går det inte att komprimera tidplanen genom att lägga till resurser, vilket gör dem till en av de få delar av ett byte som behöver ligga först i planen.

Samtidigt är det värt att titta framåt, eftersom den nationella digitala infrastrukturen och de krav som följer av EHDS kommer att förändra hur uppgifter ska kunna delas. Ett byte är det billigaste tillfället att bygga flödena så att de klarar nästa steg, i stället för att göra om samma arbete två gånger.

Uppföljningen är det som tappas sist

Rapporter, uttag och verksamhetsuppföljning bygger på det gamla systemets datamodell, och de slutar inte fungera med ett felmeddelande. De fortsätter leverera siffror som ser rimliga ut men som räknar på något annat än tidigare, och det kan ta månader innan någon noterar att en serie har brutits. Uppföljningen behöver därför finnas med i testerna på samma nivå som vårdflödena, med ett antal utvalda rapporter som körs i båda systemen under parallelldriften och jämförs.

Vi bygger och förvaltar integrationer mellan vårdinformationssystem och mellan informationsintensiva system, och den delen av ett systembyte går att förbereda långt innan det nya systemet är valt. Ska ni byta de närmaste åren är integrationskartan det minst kostsamma arbetet ni kan göra tidigt, och det hjälper vi gärna till med.